Storumandagarna

”Ett minne från pannkakskyrkan som jag verkligen går tillbaka och tänker på rätt ofta, är från sommaren 2014 under själva Storumandagarna. Vi hade stationerat ut oss mitt i själva campingområdet i tron att där var själva hotspoten, att det var där Gud skulle göra mirakel, men efter att timmarna bara tickade iväg och de enda vi hade serverat pannkakor till var en barnfamilj, så började självförtroendet svika. Vissa gick iväg för att leta efter folk som var sugen på gratis pannkisar, men inte ens det var ett lyckat äventyr. Allt kändes lönlöst, innerst inne så ville jag faktiskt bara packa ihop och ge upp, men i efterhand så är jag glad att jag aldrig drev på just den frågan, eftersom vårt svar snart skulle dyka upp.
Jag vet inte vem som la fram idéen, det kan t.o.m. ha varit jag. Det jag däremot minns väldigt väl, är hur jag från en ren hopplöshet börjar driva på den frågan som väldigt snabbt har dykt upp. Att omgruppera till Filadelfia kyrkan, vilket vi också gjorde. Vi kommer på plats väldigt snabbt, trots att det är en hel del saker som ska fraktas, bland annat en grill som vi inte släckte, utan vi lastade bara upp den på släpet och körde iväg. Allt går finemang, så fort vi kom fram så kändes det som att allting löste sig, massvis med folk kommer, det blir flera sköna samtal och givetvis så undrade folket varför vi delade ut gratis pannkakor. Kvällen och natten blev kanon, och med facit i handen så ser man verkligen hur Gud rättade till vår lilla situation.” /Timo Eriksson

Related Posts