De bästa dagarna i mitt liv!

”Jag var sjutton år, en ganska trasig sjuttonåring, men med en stor längtan efter att få upptäcka mer av  vem Jesus var. Så jag åkte till pannkaksunion för att jag tyckte att det verkade vara en bra grej. Men när jag var där minns jag att det kändes jobbigt och att jag gick in på toan hela tiden för att se mig i spegeln och för att kunna komma undan. Jag satte nog upp håret på olika sätt, tvättade bort sminket för att sedan sminka mig igen men till ingen nytta, jag tyckte inte det minsta om personen som jag såg i spegeln. En tjej verkade ha märkt att jag höll mig tillbaka och frågade hur läget var. Jag mumlade att jag hade svårt med mig själv och att det var jobbigt att vara på sådana här ställen då. Hon frågade om hon fick be för mig och jag sa ja.
Då minns jag att Gud mötte mig med sin kärlek på ett sätt som jag aldrig hade varit med om tidigare. Det var så starkt och samtidig så naturligt. Jag kunde inte sluta gråta fast att jag inte alls kände mig ledsen och det var så otroligt skönt. Det var verkligen någonting i mig som hände då. Jag minns att när jag gick in på toan efteråt så kunde jag inte sluta att se mig själv i spegeln. Jag minns att jag såg något nytt i spegelbilden, något dyrbart. När min mamma kom och hämtade mig på tågstationen efter helgen frågade hon hur jag hade haft det. Då svarade jag att de var de bästa dagarna i mitt liv haha, hon blev så förvånad.” /Veronika Danielsson

Related Posts