Jag gillar att Gud visar att Han hör oss

”Den 15 november 2015 var en rätt så grå dag i Uppsala. Pannkakskyrkan stod ute på Stora torget och jag och en annan pannkaka kände att vi behövde gå in på Max för att värma oss och ta en burgare. När vi hade satt oss sa jag rätt ut till Gud att jag var irriterad, kanske mest beroende på den grå dagen, att det ibland är svårt att förstå vad Han vill säga.

Lite senare under kvällen kom en kompis till mig förbi och ville ha förbön, så jag och några andra pannkakor bad för henne. Efter förbönen sa hon att bönen hade träffat mitt i prick, fast hon inte hade sagt vad vi skulle be för. När vi hade bett för henne, sa samma pannkaka som jag åt med på Max, att han hade fått två ord som han trodde var till tjejen vi hade bett för. Orden var ett namn och ”karusell”. Inget av orden stämde på henne som vi bett för, men jag kände mig direkt träffad. På gymnasiet hade jag en klasskompis som har just det namn som han sa, som ville bli karusellarkitekt. ”Intressant” tänkte jag.

Ännu lite senare under kvällen kom två killar fram till pannkakstältet för att ta en pannkaka. De var från Blekinge och sa att de var i stan för att delta på en konferens för ett politiskt ungdomsförbund. Jag frågade om de möjligtvis kände min gamla klasskompis, som av en händelse är med i samma politiska ungdomsförbund. De svarade ungefär ”Javisst, hon är i stan nu”.

Jag träffade inte min gamla klasskompis (som för övrigt blev kristen efter gymnasiet) den kvällen, men jag fick berätta historien och utbyta några ord på Facebook. Händelsen är inte spektakulär, men både jag och min gymnasiekompis blev uppmuntrade. Jag gillar att Gud visar att Han hör oss.” /Jon Persson

Related Posts